Jag tar en dag i taget. Livet har tagit en väldig vändning, åt ett håll jag inte känner igen alls. Visste inte ens att den här vägen existerade förrän nyss och det tar ett tag att vänja sig.

Det är många bollar i luften. Bollar på väg till andra och bollar på väg tillbaka till mig. Meddelanden och åsikter flyger åt alla håll och kanter.

Jag har slutat äta -igen. Sen jag kom till avdelningen har jag inte ens ätit ett riktigt mål mat.
Ingen lust. Ingen ork. Ingen idé känns det som. Kan lika gärna tyna bort, för det är det jag förtjänar just nu.
Jag gör dåliga saker och även fast jag vet hur fel det är så händer det, görs det, görs det om och om igen.

Är så trött på mitt beteende. Det är dags för en radikal förändring.
Vill blåsa ut livet precis som jag ska blåsa ut min dator på skit.
Det är för mycket skit.



Hade permission idag hemma. Gick inte som jag trodde. Tvärt om gick den ynka timmen jag var hemma helt åt helvete och det slutade med mer ångest än när jag kom dit.
När ska jag lära mig att ta den hjälp jag har?


/J