När saker inkräktar på ens privatliv.
När personer går för långt.
När nånting sägs helt utan grund.

Att ens misstag i livet sedan bara ska kretsa kring det och att förhindra att det händer igen, med medel som inte alls känns speciellt "tillåtna" och som får mig att känna mig miljarder gånger mindre värdefull, pålitlig och oförutsägbar.
Jag känner mig som en gurka.
Med två ändar, där slutet är slutet. Vattnig och tom inuti med ett hårt skal utanpå som kan få vem som helst att kvävas.

Nej, jag mår inte särskilt bra just nu. Men att göra någonting skulle ju då vara just; förutsägbart, opålitligt och mindrevärdigt.

Nej ibland blir det bara för mycket. Mitt liv är mitt. Trots allt. Låt mig få göra vad jag vill med det, snälla?
Låt mig vara.....