Nu har jag skrivit ut mig från avdelningen. Inte för att jag egentligen känner mig överdrivet stabil, men efter att ha varit hemma på permission så kände jag att; vafan, idag är en bra dag.
Istället för att gå några dagar och vänta på utskrivning, som kanske sker på en dag då jag mår piss, så passade jag på en dag när jag kände mig kärleksfull, glad och uppskattad. En dag som jag fått mycket uträttat och som var solig och fin.
Sen om jag blir deppig imorgon, det tar jag då. En dag i taget ska jag börja med. Börja följa.
För just nu klarar jag nog bara en.dag.i.taget...